Förnedringens dag...

...börjar äntligen lida mot sitt slut! Har i två veckor haft stickningar och domningar i fötterna och när det nu spridit sig till knäna och rumpan tyckte jag att det fick räcka så efter konsultation fick jag idag en tid hos en sjukgymnast. Kanske har jag belastat ryggen fel med bärande av Julius? Det kändes SÅDÄR att inför en jämnårig kille försöka nudda tårna med händerna iförd endast byxor och urtvättad f d vit BH. JAG HAR JU INTE TRÄNAT PÅ ETT ÅR! Han klämde och böjde och tryckte och konstaterade att min rygg var rak och inget annat var fel. Det han kunde tänka sig var att mina muskler var "stela" och behövde "mjukas upp" i form av stretching och träning. I mina öron Diagnos Otränad! Ytterst pinsamt! En promenad om dagen MINST är det som gäller nu innan jag köper Friskiskort. Sjukgymnasten Mattias hjälpte mig också till en arbetsterapeut eftersom mitt karpantunnelsyndrom som jag hade i slutet av graviditeten kommit tillbaka(domning i höger hand) En spänstig människa möter mig efter att M förklarat läget och hon utbrister "Jaha så du är gravid förstår jag"! NEJ!!! MEN JAG HAR VARIT!!! Ska i alla fall få en skena samt försöka använda vänster hand mer. Eller också kan jag använda fötterna, det är ungefär lika möjligt! Lite hängig åt vi ialla fall lunch och sedan var det dags för första steget mot ett sundare liv. Då dyker (ramlar!) Julius ur vagnen eftersom det var ungefär tre sekunder som jag ägnade mig åt en målarburk. Resultat: Skrapsår i huvudet samt en skärrad mamma som då för stunden skiter i allt var domningar heter samt en i fortsättningen ALLTID fastspänd Julius. Gick i alla fall en promenad till mataffären där jag backar in för att få med mig vagnen. Då kommer det en vänlig hårdrockare och trycker på en automatisk dörröppnare så dörren öppnar sig. Snällt, det är bara det att jag har fastnat med väskan i handtaget vilket gör att jag hänger med dörren och inte når min barnvagn. I sådana lägen vill jag bara lägga mig ner och sova bort närmsta halvtimman. Väl hemma kunde jag dock beundra de första målade bräderna på fasaden. Så i skrivandets stund ser vår framsida ut som bilden nedan. Lägger även (på begäran!) ut bild på en av de nya kuddarna, fatet och duken, som nog borde varit avlång... Jag är helnöjd och Niklas som inte står för de stora känslostormarna i vår familj uttrycke att det blev "ju skitsnyggt!" Så jag är nöjd!