Utan att överdriva kan jag nog säga...

... att vi bor i finaste huset på gatan! Äh, hela området förresten! Jag är så himla glad, det blev så stiligt med det gråa. Det ska målas en gång till när det är sol mer än en halv dag i taget, men dt tänker man inte på. VI är ju säkra på att samfällighetsföreningen kommer ta upp vårt, till det klart bättre, förändrade hus på nästa styrelsemöte, men det kanske är att ta i... Det har varit en intensiv vecka så det var trevligt och skönt att bli bortbjudna på middag igår hos Maria och Mattias. En jättetrevlig kväll med god mat och många skratt! Det diskuterades friskt bilkörning, Stieg Larsson ( diskutera inte deckare i stora sällskap, man vet aldrig vilka som läst. Pale och jag kan nog direkt gå in bok nr 3... ;)) och männen gick ett par gånger ner i källaren för att beundra Mattias nya egengjorda arbetsbänk. Niklas var nog den som gick igång mest på den så nu är det nästa höstprojekt. Julius hade varit gnällig hela dagen men jag tror vi klarade kvällen med äran i behåll, och i morse somnade vi alla om till halv nio! Jag trodde att humörsvängningar och sova länge hörde puberteten till, men jag hoppas att det kommer en tand snart så har vi svaret på den frågan. Jag vill även passa på att avdiagnostisera mig Status Otränad. Jag vill inte på något sätt hävda motsatsen, ty Hybris är ej mitt namn, men domningarna börjar försvinna och jag har ju inte direkt sprungit några maraton, hoppat stavhopp eller på annat sätt pressat min kropp bortom rimliga gränser! Löftet till mig själv om promenader har jag dock hållit. Fick beröm igår för att jag kan skratta åt eländet, det värmde. Tror det ska bli min nya hållning; se positivt och göra det bästa av situationen. Japp, så får det bli!