Gårdagen gick i ...

... ja vad ska man säga... själautvecklingens tecken! Började dagen med en större diarrékatstrof från familjens bebis. Inte en min rörde jag och detta var innan frukost! En skön lekdag hemma blev det för att sedan packa matsäck, bylta på ytterkläder och släpa ut allt inför en tur på sta´n med kanelbullefika. Fick efter en stund släpa in allt igen eftersom jag trots tre varv i garaget (som inte på något sätt är gigantiskt)inte kunde hitta vagnen. Insåg att ser jag den inte med en gång så finns den inte här utan ligger i bilen som är parkerad i sta´n vid Niklas jobb. Den enda rekationen från mig blev ett höjt ögonbryn, en lätt suck och insikten om att jag fick tid att läsa lite spanska istället. Fast det var nog bra att Niklas inte var kontaktbar på mobilen de åtta första gångerna jag ringde... Hur som helst, kanelbulle blev det ändå innan Niklas skjutsade mig till spanskaprovet och sedan till Elmia där jag skulle på föresläsning med Kay Pollack. Jösses vad damerna hade snoffsat till sig!! Halsband, kjolar och parfym! Han kanske är en sådan man finner attraktiv när man "kommer upp i åren"...?!?!? I alla fall, denna man är ytterst intensiv så när han började prata undrade jag om jag mentalt sett skulle orka tre timmar, men strategiskt nog så fick man prata med grannen med jämna mellanrum... Hans budskap är att man bestämmer själv över sitt liv, och att man däriegenom har möjlighet att välja glädje istället för att sura och därmed förtrycka andra. De som man eventuellt vill sura på är utsända för att jag ska lära mig något om mig själv, så de runtomkring mig ska jag öva på att välja glädje, och tycka "vad intressant att han/hon har så ful frisyr" eller vad man nu kan störa sig på. Vi skulle "öva" på de bredvid oss och förutom Niklas mamma hade jag bredvid mig en sådan där som skrattar alldeles för högt, alldeles för länge och dessutom tittar på mig för att se om jag är lika road. Vid ett tillfälle lutade hon nästan huvudet mot min axel i, vad jag tror, ren känsla av samhörighet. Gissa om jag fick öva! Nu är det ju så att jag är en otrovligt självkritisk och självrannsakande person (alla som har fått mail, sms eller på anant sätt fått frasen från mig"Jag hoppas att du inte tog illa upp när..." vet vad jag pratar om) så jag kände att en del av det han utvecklade vid 48 års ålder har jag kommit fram till själv innan 30, samtidigt som jag inte orkade ta till mig allt. Men det var en spännande kväll och hans bok som jag hade sedan innan ligger nu på nattduksbordet. Fick tid att ytterligare sortera tankana idag när jag gick längs Vätterns klarblå vatten i den kyliga men soliga höstluften. Mmmm... För övrigt kan jag berätta att stora efterrättsprovningen inför Påskafton 2008 är i full gång här hemma...! Trevlig helg!