I går kväll...

... låg jag och tänkte på livet i allmänhet och mitt eget i synnerhet. När jag äntligen somnade kunde jag njuta av detta tillstånd i sådär 45 minuter innan Julius vaknade för sitt nattliga hostanfall. Jag var således vaken mellan 1 och 3 och hann tänka alla möjliga hemska scenario innan vi somnade på soffan coh sov fyra timmar innan vi vaknade av vad som tycktes vara ett kraftigt ljud; timern till adventsljusstaken. Efter den här hemska natten med tre förkylningar samt en maginfluensa bakom oss under loppet av 1 1/2 månad tyckte jag det var dags för läkarbesök för Julius del. På stapplande ben promenerade jag ner till vårdcentralen medan Julius förnöjsamt tog igen förlorad sömn. Passade på att skicka arga tankar till den bloggaren som Niklas beskrev som just ska vara hemmapappa och undrade vad han skulle göra med sin tid. Förutom att pyssla om, vårda, uppmärksamma, stimulera, uppmuntra, oroa sig, älska, ta hand om sig själv, sin partner, hemmet?!?!?!?! Naturligtvis hördes inte en rossling när den spände läkarstudenten lyssnade på Julius och rådslog med sin handledare men jag fick höra vad jag ville: Det är inte farligt, han kommer inte bums att sluta andas. Dessutom fick jag lite beröm vilket värmde ett utmattat mammahjärta... Det blir dock till att avstå från välling eftersom det är slembildande. Där ser man! Passade även på att handla den där gula kryddan som man ska ha i bullarna på torsdag! Mathilda var här ikväll och pladdrade tjejsnack med sin söta mage och vi gjorde himla många saffransbullar. Tyvärr blev de inte så glänsande och guldgula som förra året och Mathilda skrattade åt mina, men jag är nöjd ändå. God natt!