Euforin har lagt sig

men glädjen över att ha ett stimulerande jobb med intressanta kollegor och trevliga elever hänger kvar! Idag var första dagen jag åkte hem utan att vara helt tom i huvudet av trötthet. Kanske är inkörsperioden över eller också berodde det på en lugn dag. Behövde inte höja rösten once! Veckan inleddes med hysteriskt flängande eftersom jag hittat drömskorna till dagen D. Ville köpa dem med mitt presentkort men glömde det hemma. Nästa gång bad jag Niklas lägga ner dem i plånboken med resultat att han lägger dem UNDER plånboken istället. Det tyckte han var bra. La undan de förbaskade skorna för att sedan få veta att skomakaren vägrar rätta till det enda felet; remmen runt vristen var löjligt mycket för kort. Jag höll på fullaste allvar på att börja gråta när han tittade på mig och sa att jag får hitta andra skor. Dessutom sa han att jag har höga vrister. Karlslusk! Jag har slickat mina sår och är nu ute på ny jakt. Inte visste jag att ens kropp måste hamna under luppen bara för att man bestämmer sig för att inte leva i synd längre! Ettåringen här hemma har haft hög feber, men sedan två nya tänder poppat (?!?!?) ut är han åteback on track och jag tycker att han är en hjälte. Gud, så fjantigt, jag vet!!
Tack ni som inte bara läser mitt numera veckoliga skrivande utan även visar er uppskattning genom diverse kommentarer! Puss på er och trevlig helg!