De senaste dagarna...

... har jag bearbetat ett aav mitt livs pinsammaste ögonblick. På allvar. Jag skrapade en annan bil på parkeringen på väg till träningen. Jag skäms, känner mig som en kriminell. När jag insåg vad som hade hänt blev jag helt tom i huvudet och det bara snurrade. En jobbig upplevelse för mig som alltid vill göra allt rätt och skäms grymt mycket om jag lämnar en Metro- tidning efter mig på sätet i bussen när jag vet att man ska lägga tillbaka dem i stället... Ett stort minus i livsprotokollet som kommer behöva många plus för att vägas upp. För att få lite perspektiv på det hela försöker jag intala mig själv alla hemska saker som INTE hände plus att jag är lyckligt lottad som delar liv med en som inte ens höjer rösten eller ifrågasätter hur detta kunde hända... Imorgon ska jag träffa den skadelidande (eller vad det nu stod i papprena) för att fixa underskrifter och skadeanmälan. Suck. Skulle slicka såren med en fika på sta´n igår och gick till favoritcaféet med lekhörna, men istället för att älta mina fadäser kom jag i samspråk med en tjej i min ålder osm var där med sin snart två-åriga dotter. Hon var från Kosovo och vi diskuterade tvåspråkighet och sjukskötersketerminologi. Uppfriskande att någon vill prata med en så´n som mig... Idag fick vi besök av Jenny och hennes Elin. Kan ni tänka er något sötare än en två- och ett halvtåring med tofsar som "läser" för min ytterst intresserade son, sittandes och hängandes på hans små barnmöbler...!?!?!? Mysmys...