... kunde jag inte hålla mig längre, utan slängde upp julgardinerna innan Niklas hann blinka. Blev fint, men tyvärr var den roströda färgen inte så bra till vår fula, tegel/roströda, plastmatta i köket. Nåja, ser man bara till fönstret så ser det trevligt ut! I helgen var vi hos Niklas bror och inspekterade huset som vi inte har sett. Jättemysigt i ett litet pittoreskt samhälle med vita låga hus, gulliga affärer och kullerstenar. En skön helg, även om det går så där att sova tre personer på en uppblåsbar säng. Känns fortfarande som om jag är ute på sjön... Vi tog det lugnt och myste med brasa och glögg och på söndagen gick vi promenad i en , om jag minns rätt, nationalpark. Familjen som jag är i stånd att gifta mig in i är väldigt duktig och van vid skogen. Jag föredrar vatten men gör mitt bästa på promenaderna så även i söndags. Det var en väldig massa grenar i alla möjliga gråa och bruna nyanser. Säkert fint på våren! Svärfar kände livet i sig och deklarerade Blinka, lilla stjärna för sig själv. På engelska. I prosaform. Jag sjöng Tomtarnas julnatt för Julius för att utvidga hans repertoar något nu när högtiden står för dörren... Idag passade jag på att toppa håret när Julius slocknade efter Öppna förskolan. Stället jag hade rabattkupong till visade sig var en herrfrisör så jag knatade vidare, ville klippa mig billigt, och hittade ett hyfsat ställe. Det är så gott att sitta hos frisören tycker jag och jag pasade på att njuta en stund. I kö satt en kille och väntade som ville göra slingor. Ganska snart märkte jag och frissan att han hade väldiga ticks och tvångshostningar... När han tvångshostat för 143 gången och nekat ett glas vatten vaknade förstås stackars Julius som var parkerad bredvid tickskillen. Min behandling avslutades med Julius i knät. Undrar hur den där killen slingor blev... Måste man inte sitta still för sån´t?
Go´ kväll!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar