Att inte passa in...

...känner man väl då och då. Jag minns när Nina och jag var "på lokal" för drygt ett år sedan. Efter att ha konstaterat att vi höjde medelåldern kraftigt gick vi för att ta ut våra jackor. Vad tor ni vi diskuterade? Vilket bröd som passar bäst till nattsmörgås respektive frukost- smörgås eftersom man kan bli dålig i magen av för mycket fibrer vid fel tidpunkt på dygnet... !Dags för tantbilden igen, eller... ? I alla fall: Jag kom och tänka på detta när jag läste följande stycke i min bok (Reporter erkänner gravidchock) när den i åttonde månaden gravida huvudpersonen, iklädd för tajt röd klänning, ska på firmafest. Döm mig inte, man väljer inte sin humor! (När jag skulle läsa högt för Niklas skrattade jag så tårarna kom, men jag tror han gick innan jag var klar...) "- Vilken tid det tog, vi sa ju halv sju!" Jag mumlar ett förlåt samtidigt som jag försöker baxa mig ut ur taxin. Det slutar med att Maria får ta mig under armarna och dra ut mig. Drabbas plötsligt av känslan att vara den CP- skadade hedersgästen på arrangemanget "Alla duger som de är på krogen" arrangerat av Mona Sahlin och Stockholms kommun.
Ja, jag säger då det...!